...
2011 var det år då jag fick möjligheten att hyra en plats i en fotostudio tillsammans med ett gäng andra fotografer. Jag kände att det är något jag behöver kunna och även om det har varit motvilligt att förstå mig på blixtarna så har jag nog lärt mig en hel del måste jag säga. Jag har också insett att det helst är utomhus jag vill fota. Det är mer min grej. Men det är toppen att ha studion under vintern då jag inte behöver ha koll på när solen går upp eller ner på dagarna, i studion är det alltid bra ljus.
2011 var året då Texas på riktigt fick visa vem han är. När de är små och nyfödda så är det svårt att se vem den där lilla filuren är, även om de är älskade. De sover mest, äter och kanske gnyr lite. Nu har han haft namngivelse. Jag har blivit utsedd till att vara hans skyddsängel i vått och torrt, en ära. Han har fyllt 1 år. Han kan bli arg om han inte får spela klart på pianot. Han blir glad när vi gör high five med foten. Han är inte rädd för tomten. Han kan låta som en tiger och gnägga som ett föl. Han dansar bättre (och hellre) än någon annan jag känner. Han är Texas. Världens bästa Texas. Dig håller jag hårt i. Puss!
Jag Martin och draken
2011 var året då jag, hör och häpna, tog ledigt på min alldeles egna födelsedag. Jag tror det är bland det bästa jag gjort. Jag, Martin och mina syskon tog en tur på skotrarna och parkerade oss på en tjärn i skogen för att göra kolbullar. Fantastiskt på alla sätt och vis. Det hör lite till att vara ute när jag fyller år. Så har det alltid varit. I år kommer jag spendera min födelsedag i Åre och med jobb. Man kan ha det sämre ;)
Sicilien
2011 var året då jag längtade mer än någonsin efter att få resa. Bara någonstans dit värmen fanns. Det blev ingen resa. Jag vet inte om det var tiden eller pengarna som tog slut först. Jag siktar på att få åka iväg till hösten istället. En vecka alldeles själv med världens bästa Martin. (Jag har nästan hunnit bokat biljetten så det är nära..)
2011 var också året då jag och Martin ÄNTLIGEN skulle ta tag i förrådet. Det skulle slängas, sorteras, läggas i lådor. Mitt eget mål med städningen var nog att ge mig lite sinnesfrid. Jag kan verkligen få panik över saker som ligger å dräller. Sen gick det ju sådär. Vi slängde en säng och sorterade jullådorna. Sen tog det liksom stopp. Det är nog lika bra att inse att det aldrig kommer att bli gjort. Men vi har löst det bra. Om det är något som behöver hämtas eller bäras ner så är det Martin som gör det. På så sätt kan jag ha en illusion av att allt är prydligt uppställt på ”var-sak har-sin-plats-hyllorna” ;)
Mira. Saknad
2011 var året då min älskade lilla tuss försvann. Mira var sjuk och tillslut så orkade inte hennes lilla kropp längre. Mitt hjärta gick sönder och är fortfarande trasigt. Jag trodde in i det sista att hon skulle få följa med mig hem igen från veterinären. Det gjorde hon inte. Tårarna tycktes aldrig ta slut. Jag saknar dig varje dag och mitt hjärta blöder.
2011 var året då jag förverkligade min dröm om en liten stuga i Dalviken. Den är inte stor. Den har inte det senaste. Men den är min och Martins. Vi slet hela sommaren för att få den klar och vi hann nästan. Till våren kan vi fortsätta med det som är lite roligare än att sätta in nya fönster, dörrar och måla fasad. Vi kan inreda dessa 11 kvadratmeter. Det ska bli så kul. Det kommer bli som att lägga pussel för att få till det bra. Jag vill hitta gamla och redan använda saker som kan renoveras, inte så mycket nytt. Det passar inte in. Sen ska jag sitta där i soffan och titta på vattnet när jag dricker mitt glas vin. Välkomna att göra mig sällskap!
2011 var året då jag fick en glad nyhet från bästa Malin & Stefan. De ska få en liten i sommar! Gud så glad jag är för det. Glad för att Stefan har Malin, de är helt perfekta för varandra, och glad för att de får bli en egen liten familj. Det ska bli så spännande!
2011 var året då fick jag också veta att Texas ska få ett litet syskon! Jag tror det kommer bli en tjej. Och blir det en tjej så ska hon heta Tennessee, för det har jag bestämt. Tyvärr är det ingen som håller med mig men det är ett tag kvar så jag hoppas på att kunna övertala mamma Linn och pappa Oskar. Jag är i alla fall väldigt glad att jag ska få bli moster igen och att Texas kommer få en bror eller syster att leka och bråka med. Någon som kommer förstå honom bättre än någon annan. Precis som jag har tre såna i mitt liv. + Martin förstås :)
Nu återstår att se vad 2012 har att bjuda på. Stay tuned!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar